”Vi vill bara få reda på sanningen”

Sedan Marocko inledde ockupationen av Västsahara 1975 har 4 500 västsaharier försvunnit. Fortfarande saknas drygt 500 av dessa. Den västsahariska organisationen AFAPREDESA som bildades 1989 av anhöriga till försvunna personer, försöker få klarhet i vad som har hänt deras familjemedlemmar.

– Det är bättre att få reda på sanningen även om den gör ont, säger Hurria Ahmed Lemaadel som bor i flyktinglägret Asmara.

Hurrias pappa försvann 1976 i samband med att familjen flydde från Västsahara till södra Algeriet. Efter att familjen hade kommit över gränsen till Algeriet återvände Hurrias pappa för att hämta en del av familjens tillhörigheter. Sedan dess är det ingen som har hört något ifrån honom. Familjen har försökt ta reda på vad som hänt, men utan något resultat. Marocko har hävdat att pappan finns i flyktinglägret, ett absurt påstående som knappast gör ovissheten lättare att bära för Hurria och hennes familj. Hon har aldrig fått träffa sin pappa eftersom hon låg i sin mammas mage när familjen flydde.

Mahmoud vara bara två år när familjen lämnade Västsahara. Familjen levde som nomader och bestod förutom mamman och pappan av sex systrar och fyra bröder. När Marocko invaderade Västsahara bestämde sig familjen för att fly till Algeriet via Mauretanien. Under flykten var Mahmouds pappa och bror tvungna att ge sig in på Västsahariskt territorium för att skaffa vatten. De kom aldrig tillbaka. Det var den 22 februari 1976. Förutom pappan och brodern försvann även några andra släktingar. Mahmouds familj har ryktesvägen fått höra olika versioner om vad som kan ha hänt de anhöriga; allt ifrån att de dumpades i havet till att de dödades direkt och fördes bort på ett lastbilsflak. Mahmouds mamma fick ta över ansvaret för hela familjen. Sorgen och den tunga bördan gjorde att hon drabbades av svåra psykiska problem. Mahmouds äldsta syster, som då var 18 år, fick ta hand syskonen varav det yngsta inte var mer än två månader gammal.

– Vi vill få reda på vad som har hänt med kropparna. Jag vill tala om för den marockanska regimen hur svårt det är och vilken enorm saknad det innebär att växa upp utan sin pappa och bror, säger Mahmoud och tårarna kommer fram.

Lotten Hübendick, medlem i KrF:s Västsaharautskott

(Artikel publicerad i Fredsnytt nr 1, 2006)