Utmaningar för Colombias president

Juan Manuel Santos tillträde som Colombias president. Foto:Globovision,http://www.flickr.com/photos/globovision/4869642707/

Den 7e augusti, tillträdde colombias nye president: Juan Manuel Santos. Han efterträder den populäraste presidenten i Colombias historia, Alvaro Uribe Vélez som Santos själv nyligen kallade ”colombias andre befriare”, efter Colombias förste befriare Simón Bolívar som ledde självständighetskriget mot Spanien. Santos som nu inleder en presidentperiod på fyra år, har en stor utmaning framför sig.

Santos säger sig vilja fortsätta i den förre presidentens fotspår och många av de som röstade på honom gav honom också sin röst som Uribes efterträdare. Samtidigt var det många som under valkampanjen påpekade att en röst för Santos inte var det samma som en röst för Uribe. Nu återstår att se vilken väg Santos väljer.

Juan Manuel Santos tjänstgjorde som försvarsminister i Uribes regering under åren 2006-2009 och var då ansvarig för den hårdföra militära politik som av Uribe döptes till ”Demokratisk säkerhet” (Seguridad Democrática) och som den nye presidenten nu säger sig vilja fortsätta.

Brytning med Uribes utrikespolitik

Samtidigt har Santos under de fåtal dagar han varit vid makten gjort några viktiga avsteg ifrån den politik som den förre presidenten har fört under de senaste åtta åren. Det mest spektakulära är kanske ansträngningarna att förbättra relationerna med grannländerna Ecuador och Venezuela som har varit på bottennivå under ett antal år. Relationen med Ecuador har varit ämne för mycket spekulation eftersom Santos har haft en utlämningsorder på sig ifrån en domare i Ecuador efter den colombianska militärens bombning av ett Farc-läger på ecuadorianskt territorium i början av 2008. Det råder i nuläget oklarhet om huruvida Santos som president har immunitet, men den ecuadorianske presidenten har sagt att det är viktigt att frågan löses för att relationen mellan de två länderna ska kunna förbättras. Sannolikheten för att colombias nyvalde president skulle arresteras vid ett besök i Ecuador ser därför inte ut att vara särskilt stor. Santos har även hunnit träffa den venezuelanske presidenten Hugo Chávez och samtalen verkar ha fallit väl ut.

Efter att ha regerat i fyra dagar har Santos och hans utrikesminister María Ángela Holguín Cuéllar lappat ihop relationerna med båda grannländerna och man pratar nu om att åter tillsätta de ambassadörer som under de senaste åren har dragits tillbaka ett flertal gånger, framför allt i fallet Venezuela.

Ny relation till högsta domstolen

Den andra stora brytningen med Uribes politik är i relationen med colombias högsta domstol. Uribe och hans ministrar har vid ett flertal tillfällen offentligt kritiserat domstolens arbete, framför allt i frågan om den pågående ”parapolitik-processen” (Parapolítica) där ett stort antal kongressledamöter har anklagats för och dömts för att ha haft relationer med paramilitära grupper. Den förra regeringens agerande har därmed frångått principen om rättsväsendets självständighet ifrån regeringsmakten.

Detta problematiska förhållande verkar den nye presidenten vara angelägen om att ändra på och redan den första arbetsdagen träffade president Santos den högsta domstolens domare och den nye inrikesministern Germán Vargas Lleras uttalade sig om relationen till domstolen.

- [...]under den här regeringen, kommer man aldrig att höra att någon tillhörande regeringen motsäger domstolen.

Utsikterna för fred

En vecka innan Santos skulle inta presidentposten, publicerade gerillan Farc en video där gruppens högste ledare alias Alfonso Cano tog upp möjligheten till dialog med den nya regeringen, något som har varit otänkbart under Alvaro Uribes styre. Detta meddelande ses av många som en öppning för möjligheten till en förhandlad lösning av den interna konflikt som har plågat landet i över 40 år.

- Santos kommer att sätta sig och förhandla med gerillan om omständigheterna är de rätta, säger Ramón Jimeno Santoyo, politisk analytiker.

- [Detta] eftersom han behöver få ett slut på kriget för att lyckas med sin politik. Kriget är en för stor börda på ekonomin och situationen är inte hållbar om Colomb ia vill vara en del av en modern ekonomi, fortsätter Ramón

Men alla håller inte med om denna analys. Redaktören för vänstertidningen Voz, Carlos Lozano Guillén är mer skeptisk till att Santos skulle kunna få till en fredlig lösning på konflikten.

- Situationen i Colombia behöver radikala lösningar, till exempel inom hälsa och utbildning och Santos har inte presenterat någon som helst position vad gäller detta ... Krigsscenariot har förändrats till statens fördel under de senaste åtta åren, men grundorsakerna till konflikten finns fortfarande kvar.

Nina Vollmer, Fredsobservatör Colombia