Tillgången till vatten försämras för fattiga

Hela 70 procent av befolkningen kommer att sakna tillgång till rent vatten. Denna mardröm spås bli verklighet år 2025, om skötseln av landets vattenresurser inte förbättras. Detta trots att Colombia idag har världens fjärde högsta vattentillgång per invånare.

Den här förutsägelsen gör det Colombianska miljöforskningsinstitut Ideam. Det är de fattigaste medborgarna som drabbas hårdast när vattenresurserna försämras. De saknar förmåga att betala för vatten. De är också i högre grad beroende av fungerande ekosystem och de tjänster dessa kan tillhandahålla i form av exempelvis rening och filtrering av vatten, reglering av översvämningar och stabilisering av mikroklimat.

Världsbanken har därför pekat ut skydd av landets vattenresurser som en viktig strategi för att bekämpa fattigdomen i landet. Det är också en väg för att kunna uppfylla internationella konventioner som behandlar skydd av biologisk mångfald, ökenspridning och klimatförändringar som Colombia har skrivit under.

Kvaliteten på landets vattenresurser håller stadigt på att försämras. Varken den aktuella lagstiftningen eller det nya lagförslaget som reglerar vattenresurser och dess tillämpning av berörda myndigheter, garanterar en tillräcklig tillgång till rent vatten för landets medborgare. Lagförslaget ("Ley de aguas") har därför kritiserats kraftigt av bland annat representanter för det civila samhället. Under ledning av miljöorganisationen Ecofondo har en namninsamling gjorts med syfte att få till stånd en folkomröstning om lagförslaget.

I nästa skede ska regeringen fatta beslut om denna lag. Rätten till tillgång till rent vatten är inte direkt garanterad i den Colombianska konstitutionen. Däremot kan man argumentera för att den bör vara en komponent i den fundamentala rätten till ett värdigt liv. 1994 infördes ett tariffsystem för vatten som hade som främsta mål att garantera finansiell hållbarhet för företagen som stod för landets vattenförsörjning. Som en konsekvens av detta system finns idag 1,6 miljoner människor i Colombia som inte har råd att betala vattenräkningen och därmed inte har tillgång till ens en miniminivå av rent vatten som garanterar deras överlevnad.

Andra exempel på brister i lagstiftningen är att bara föroreningen av ytvatten är reglerad men inte grundvatten som försörjer 25 % av befolkningen med dricksvatten. Vidare är det bara organiska utsläpp och punkutsläpp av solida ämnen som regleras i lagen. Detta trots att de ämnen som främst orsakar föroreningen av vatten är olika typer av toxiska ämnen och patogener. Ecofondo vill att rätten till rent dricksvatten klassificeras som en mänsklig rättighet samt att de ekosystem som har en nyckelfunktion i den hydrologiska cykeln skyddas av staten.

Otillräcklig tillgång till rent vatten i kombination med dålig hygien orsakar till exempel olika parasitsjukdomar och diarré hos både barn och vuxna. En studie från 1991 visar att barnadödligheten i snitt minskat med 55 procent när man förbättrat tillgången på rent vatten. Effekten blir större om denna insats kombineras med utbildning i hygien. Trots att barnadödligheten har minskat i Colombia generellt, dör fortfarande över 1000 barn varje år av diarrésjukdomar i landet enligt DANE, Colombias statistiska centralbyrå. Läget är allvarligast på landsbygden och en av de mest drabbade provinserna är Chocó. Dessa siffror indikerar att en garanterad tillgång till rent vatten skulle rädda liv och minska antalet sjukdagar i Colombia.

Astrid Muñéz, miljöekonom och f.d. fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Colombia