Strejk i Chocó på grund av missnöje med regeringen

Befolkningen i Quibdó generalstrejkar i protest mot regeringen. Foto: Lari Honkanen.

Bägaren rann över i provinsen Chocó efter en bussolycka där över 40 människor dog. Trötta på regeringens nonchalanta inställning tog invånarna till ett gammalt beprövat vapen - generalstrejk.

Bussolyckan som utlöste strejken skedde den 2 februari på den så kallade "Dödens väg" mellan Medellín och Quibdó. På grund av vägens dåliga skick störtade den överfulla bussen ner i en 130 meter djup ravin. Enbart ett fåtal av bussens passagerare överlevde och totalt skördade olyckan över 40 dödsoffer i nordvästra Colombia, en del av landet där de flesta invånare är afrocolombianer eller urfolk.

Samma vecka frisläppte gerillagruppen Farc sina sista politiska fångar, en händelse som totalt dominerade de colombianska medierna under dessa dagar. Olyckan i Chocó blev varken uppmärksammad i media eller av regeringen till att börja med.

President Álvaro Uribes bristande intresse för tragedin i Chocó fick det civila samhället att uppmana provinsens invånare att gå ut i strejk. Den 19 februari öppnade således inga affärer eller restauranger, istället demonstrerade över 20 000 personer högljutt längs provinshuvudstaden Quibdós gator.

De strejkande presenterade en lista med tio krav, däribland beläggning av ett antal vägar, muddring av Atratoflodens mynning, elektricitet till delar av Chocó som saknar det, samt förbättringar vad gäller hälsa och utbildning. Trots att Chocó är en av landets rikaste provinser vad gäller naturtillgångar ligger man högt över resten av befolkningen vad gäller fattigdom, analfabetism, arbetslöshet, mödra- och barnadödlighet samt svält.

- Rasism är inte enbart diskriminering utan även försummelse av staten, sa en kvinna från Carmen del Atrato till Chocós universitetsradio i samband med strejken.

Chocós historia är fylld av generalstrejker och upplevs av många chocoaner som det bästa sättet att tvinga regeringen att lyssna. Och lyssnade gjorde de även den här gången. Redan strax efter lunch samma dag kom transportministern Andrés Uriel Gallego till Quibdó i sällskap med andra högt uppsatta beslutsfattare.

Fram till klockan elva på kvällen diskuterade man sedan de olika kraven och undertecknade en överenskommelse som bland annat innefattade cementbeläggning av "Dödens väg" och förbättringar i elnätet. Utbildning och hälsa sköt man upp för att diskutera med respektive minister den 4 mars. Mot dessa löften valde arrangörerna att blåsa av strejken och uppmanade befolkningen att återgå till sina dagliga sysslor.

- Vi dröjde länge med att strejka. Men folket håller på att bli medvetna om att de förtjänar bättre levnadsförhållanden. Om vi inte ser resultat snart av det som regeringen lovat kommer säkerligen Chocó att gå ut i strejk på nytt, säger Francisco Mosquera från byn Yuto.

Studentrörelsen på Chocós tekniska universitet, UTCH, hade helst sett att strejken aldrig blåsts av. I en kommuniké den 20 februari uttryckte de sitt missnöje över beslutet och uppmanade chocoanerna att fortsätta strejka tills man kunde se resultat av regeringens löften. Denna uppmaning fick dock inget gensvar.

Text: Emma Sjöblom och Karin Ekholm, fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen i Colombia