Social allians för fred i Colombia

Det civila samhället i Colombia har haft skilda åsikter om lösningen på den väpnade konflikten i landet. Men i dagarna lanseras en ny, bred allians för att tala med en röst om en förhandlad konflikt, och om vilket land det civila samhället vill se i framtiden. Ett initiativ som av många i Colombia kan ses som ett stort hot.

Turnén genom ett sommarvarmt Europa börjar lida mot sitt slut och ett av de sista stoppen är Sverige. Runtresandet för att lansera den nya sociala alliansen Comosoc har varit stressande för de sex representanterna för olika organisationer och rörelser. Men det är en annan stress än den därhemma i Colombia, där man hela tiden tittar över axeln. Obekväma kritiker och människor som organiserar sig ses runt om i välden som obekväma. I Colombia hotas och mördas de - MR-aktivister, fackföreningsledare, ursprungsfolk.

- Vi är en sten i skon för regeringen. Ändå är det civila samhället redo att fortsätta med sitt arbete, delvis med medföljning och stöd från det internationella samfundet, säger Gloria Amparo Suarez från den feministiska fredsorganisationen OFP.

Hon och hennes kamrater sitter utanför Solidaritetshuset i södra Stockholm. Under besöket har de varit runt på olika organisationer och myndigheter och nätverkat med aktivister och politiker. Ett riksdagsseminarium är också inplanerat. I fyra år har arbetet pågått i Colombia för att skapa en bred allians mellan olika sociala sektorer i landet, kvinnorörelser, småbrukar- och lantarbetarorganisationer, afrocolombianer, fackföreningar, ursprungsfolk och kristna fredsrörelser.

- Vi vill göra de sociala rörelserna sedda och hörda, vi vill skapa en diskussion om vad det civila samhället kan åstadkomma, skapa resultat på lång sikt och bygga något permanent. Vi vill också peka på de risker som de som organiserar sig tar. I dag är rättigheterna till fria åsikter och mötesfrihet hotade, säger Gloria Amparo Suarez.

I dag är det svårt att se en möjlig lösning på konflikten, menar Omar Fernández Obregón. Han är franciskanermunk och folkbildare, samt ledare för koalitionen Comosoc.

- Det finns ingen vilja från de olika parterna. Inte från gerillan och inte heller från regeringen och paramilitären. Det är tydligt att paramilitären inte är en självständig part i den här konflikten, staten understödjer dem ekonomiskt. I dag pågår en nationell kampanj med hot, det är en del av politiken.

När viljan saknas är det civila samhället som måste träda in, menar han. Det är dags för ett korståg för freden.

- Vi måste få parterna att sätta sig ner och föra en dialog och vi vill få ta del i den dialogen. Vi vill ha fred, vi vill skapa ett brett förslag för det här landet, i samordning med andra aktörer. Man måste rätta till de skador som landet har fått efter så många decennier av krig. Hela den sociala väven har rivits sönder.

Att konflikten fortsätter i landet har många orsaker och den får många olika ansikten. Ursprungsfolksrörelsen menar att den nordamerikanska inblandningen och dess intressen i konflikten spelar stor roll.

- I dag är USA en ekonomisk supermakt, men man har inte samma politiska kontroll utanför sina gränser som man hade tidigare. Nu vill de skapa en ny kontroll, regionalt i Latinamerika. Det är inte bara en intern konflikt, den används för att skapa en andinsk konflikt. Det handlar också om de utländska investeringarna, säger Higinio Obispo González, ledare för ursprungsfolksorganisationen Asciesna som verkar i en av de mest våldsdrabbade regionerna i Colombia - Nariño.

Efter 1991 har ursprungsfolken i Colombia ett starkt rättsligt skydd, en slags skyddade, delvis autonoma, territorier. Enligt grundlagen måste befolkningen där tillfrågas innan man genomför investeringar, stora projekt eller utvinner naturresurser på dessa territorier.

- Det är just på våra territorier som mycket av landets naturresurser är. Det gör konflikten än mer komplex, säger han.

På landsbygden blir befolkningen allt fattigare, menar Gloria Amparo Suarez. Det finns inga garantier för utbildning, värdigt arbete. Mer och mer tjänster privatiseras. Människor kan inte utkräva sina rättigheter.

- För oss är det här en fråga om överlevnad, säger hon.

Text: Tove Silveira Wennergren
Programsekreterare för KrF:s fredstjänstprogram