Sjökarta för samexistens

- Jag tror att alla skulle känna sig obekväma med tanken på att skada någon man känner, har pratat med och haft ett trevligt utbyte med, säger Helena Benaouda, ordförande i Sveriges muslimska råd.

- För att komma dithän kan vi behöva en sjökarta för umgänge i samhället, menar imamen Abd al Haqq Kielan.

Betyder möten över religionsgränserna något positivt för freden?

- Ja, svarar bestämt ett antal personer med erfarenhet av religionsdialog: Helena Benaouda, ordförande i Sveriges muslimska råd, Åke Bonnier, domprost i Stockholms domkyrkoförsamling, Maynard Gerber, kantor i Judiska församlingen i Stockholm och Abd al Haqq Kielan, ordförande och imam i Svenska islamska samfundet.
Det talas mycket om vägkartor nuförtiden, för fred i Mellanöstern till exempel och mot global uppvärmning. Abd al Haqq Kielan föreslår upprättandet av ett sjökort för umgänge i samhället, särskilt mellan dem som tror på en gemensam gud.

- De sitter ju så att säga i samma båt, resonerar han, och det finns precis som på havet ofantliga ytor att segla tillsammans på och det finns grynnor och grund att förlisa på. Dessa är de teologiska tvistefrågorna och fördomarna: Fanns Jesus, var han Guds son, var Muhammad en profet eller ej, är muslimer intoleranta, är kristna ute på fel spår...

- Att genom bristande hyfs ifrågasätta varandras tro leder till att man snart går i kvav, säger Abd al Haqq Kielan. Sedan kan det ju alltid blåsa upp stormar, men om vi kan samsas ombord rider vi ut dem.

OK att be tillsammans

Det råder ingen tvekan om att det handlar om samma gud. Gud är inte kristen, muslim eller jude. Det finns skillnader men den enes allvar i sin trosutövning är inspirerande för den andre.

Därmed finns det heller inte något hinder mot att fira gudstjänst och be tillsammans. En absolut förutsättning i sammanhanget är naturligtvis respekt för olikheter.

- Man kan be till Gud tillsammans - i samma rum - men det blir nog med olika ord, konstaterar Helena Benaouda. Vi har dessutom böner som helst utförs i en muslimsk gemenskap - med fysiska uttryck, rörelser - och de skulle kanske inte fungera tillsammans med andra.

Åke Bonnier, Maynard Gerber och Abd Al Haqq Kielan arrangerade en gemensam gudstjänst, ett andligt möte eller kanske "bönemöte" i Lidingö stadshus hösten 1999. En avsikt var att visa att de kunde samarbeta och vara på samma scen tillsammans.
Arrangemanget tog tid att förbereda. Bland annat handlade diskussionerna om förekomsten av musik, religiösa bilder och vad evenemanget skulle kallas.

- Vi fick lov att utforska var gränsen gick för var och en av oss, säger Maynard Gerber. Vi tyckte alla att det var bra att mötet skulle hållas på en religiöst neutral plats.
Abd al Haqq Kielan kallar evenemanget för en interreligiös andakt.

- Med integritet och stor pietet går det att be tillsammans till vår gemensamma gud, säger han. Tre religioner framträder, lika men ändå olika. Troende och utövande människor möts, talar, lyssnar, tänker. För mig är det upplyftande och stimulerande med dialogen att ständigt upptäcka de subtila skiftningar i perspektiven på uppenbarelsen som framträder.

Främjar fred

- Bibelns kärleksbud måste levas ut konkret, konstaterar Åke Bonnier. Det handlar om att vara först att älska, att älska alla, att se Jesus - för mig som kristen alltså - i min nästa, att göra mig till ett med henne och försöka se ur hennes perspektiv, att älska min nästa som mig själv och att älska mina fiender vilket inkluderar dem som tänker annorlunda.

Det finns element i religionerna som kan utnyttjas av extremister, påpekar Maynard Gerber, men hänvisar till ett citat från den framlidne rabbinen Kurt Wilhelm: "Människorna hör --- till en gemenskap av lika berättigade och lika förpliktigade individer till samhället. Var och en måste --- deltaga i arbetet för allas bästa".
- Själva namnet på vår tro uttrycker fred, frid, fridsamt överlämnande av sig själv till Gud. Det är nog den största gåvan till världsfreden som vi kan ge, säger Helena Benaouda. Det bör påminna oss om vad religionen ska vara för oss: Vår guide till fred mellan människor och frid i själen.

Abd al Haqq Kielan pekar på islams långa historia av samlevnad med andra religioner, bland annat i Spanien och i det Osmanska riket.

- Religionernas samverkan utgjorde en stark kulturell kraft som gynnade konst och vetenskap och hade en aktiv påverkan på Europas utveckling in i renässans och upplysning. Detta är värt att studera och dra lärdom av, säger han.

Trots denna bakgrund erfar många muslimer att samexistens är svårt.

- Diskriminering och fördomar är vår verklighet, säger Helena Benaouda, men vi får inte fångas av den så att vår kreativitet och vilja att gå framåt förkrymps till att enbart vara ett försvar mot angrepp. Vår största tillgång är inre frid och gemenskap.

Hon pekar även på ett inommuslimskt fenomen:

- Det finns inget hot mot freden i vår troskärna, absolut inte i det som vi kallar Guds Ord. Däremot kan det finnas i de mänskliga tolkningarna och - ibland - klåfingrigheter med Guds Ord!

Undvika dimridåer

Det finns alltid en risk att religionsdialog uppfattas som en lyxsysselsättning som skapar falska bilder av enighet och döljer verkliga politiska eller ekonomiska konflikter, utbrott av våld och tillstånd av ockupation.

Åke Bonnier menar att det därför är viktigt att vara konkret.

- Vi måste börja med de goda samtalen på ett lokalt plan, där religionen kan leda till handling.

- Eftersom många tror att vissa konflikter har att göra med olika religiösa uppfattningar, när de i grund och botten har mer med politiska ambitioner att göra, är det viktigt att engagera personer i religionsdialog som är bekanta på den politiska arenan, säger Maynard Gerber.

Abd al Haqq Kielan understryker vikten av att det är individer som är engagerade i religionsdialog.

- De får gärna vara opinionsbildare i sina respektive sammanhang. Skillnader och likheter blir belysta i det fria samtalet, men om deltagarna representerar en tro eller ett samfund stelnar det genast till. Då blir det något annat än ett samtal och kan lätt manipuleras av intressegrupper och användas i lobbyverksamhet.

Helena Benaouda lägger till aspekten att det i inledningen av en dialogprocess kan vara omöjligt att undvika en del överdrivna bilder av enighet. Kanske de till och med behövs för att det ska gå att bygga upp en dialog.

- Efterhand som dialogdeltagarna blir mera trygga med varandra måste man arbeta medvetet för att få bort den falska enigheten. Därför måste dialogen vara långsiktig om den ska ge mer synliga resultat.

Viktigt för ungdomar?

Hur kan religionsdialog betyda något för t ex ungdomar i förorten som ibland sägs löpa risk att påverkas av religiös extremism?

Både Åke Bonnier och Maynard Gerber betonar att man bör skapa respekt för andra. Det kan ske genom att visa att man kan föra en dialog där man värnar den andres rätt att tänka annorlunda utan att man för den sakens skulle måste bejaka och själv tro på allt som den andre tror.

- Ett stimulerande och rättframt samtal mellan samhällets invånare gör luften friskare och lättare att andas och motverkar extremism och fanatism på alla sidor, menar Abd al Haqq Kielan. Även ungdomar bör tas in i samtalet och uppmuntras att vara med.
Det är något som Helena Benaouda skriver under på:

- Segregerade ungdomar är ofta ansiktslösa för andra, precis som de "vanliga svenskarna" är ansiktslösa för segregerade grupper i samhället. Dialoger kan bidra till att normalisera, synliggöra "de andra" och när de får ett ansikte motverkar det extremism och fördomar och definitivt motverkar det grogrunden för terrorism.

- Jag tror att alla skulle känna sig obekväma inför tanken att skada någon man känner, har pratat med och haft ett trevligt utbyte med!

Bo Silfverberg