Satsa på att förebygga konflikter

Debattartikel publicerad i Dagen den 26 mars 2009

Den 19 mars presenterade försvarsminister Sten Tolgfors propositionen om regeringens nya försvarspolitik. "Försvaret står inför den största förnyelsen på länge", skrev han på DN Debatt. Det blir inga förbandsnedläggningar. Försvaret organiseras i mer flexibla enheter, och den allmänna värnplikten avskaffas. Det sistnämnda är något Kristna Fredsrörelsen strävat efter sedan John Voxström grundade organisationen 1919. Man skulle kunna tro att Tolgfors proposition är en sällsynt väl genomtänkt gåva till vårt 90-årsfirande. Dessvärre gömmer det sig dock ingen gåva i Tolgfors paket. Med regeringens politik rör vi oss istället mot bildandet av en yrkesarmé, alltid redo att ingripa i något av världens hörn. Regeringen storsatsar på export av svenska soldater, till synes övertygade om att militära lösningar kan lösa konflikter. Detta är att sätta fokus på fel saker. Det finns en uppenbar risk att militära lösningar används allt oftare, och inte bara som en allra sista utväg. Som någon har sagt: "Om man bara har en hammare så ser alla problem ut som spikar."

I varje konflikt går det att identifiera en tidpunkt då det hade varit möjligt att förhindra våldsutbrott. Det är i detta tidiga skede som världens regeringar bör satsa större kraft. År 2006 sa FN:s generalsekreterare: "De senaste fem åren har vi spenderat 18 miljarder dollar på FN:s fredsbevarande styrkor, något som delvis varit nödvändigt p g a otillräckligt förebyggande. En bråkdel av denna summa i förebyggande åtgärder skulle säkerligen ha sparat både människoliv och pengar".

Sverige antog en handlingsplan för förebyggande av väpnad konflikt 1999, och med Anna Lindh i spetsen drev man fram att EU gjorde likadant år 2001, under det svenska ordförandeskapet. Men av detta hörs idag alldeles för lite, trots att alla politiker vet att tidiga ingripanden är det bästa alternativet. När krig förhindras sparar det åtskilliga människoliv, räddar samhällen från att gå sönder och sparar enorma summor pengar. Regeringen talar sällan om förebyggande längre utan om konflikthantering, vilket inbegriper alla former av insatser i alla stadier av konflikter. På det sättet har man gömt undan begreppet "förebyggande". Oavsett vilket ord som används kan dock mycket mer göras. Från 1990 till 2005 dog mer än tre miljoner människor i väpnad konflikt och många fler skadades, enligt siffror från UNDP.

Det finns många ickevåldsmetoder för att förebygga våld. Kristna Fredsrörelsen skickar till exempel fredsobservatörer till Colombia, där de medföljer organisationer och individer som utsätts för hot och våld i skuggan av det långvariga inbördeskriget. Detta stärker utrymmet för fredsarbete och är bara ett av många framgångsrika exempel på helt civila fredsbyggande insatser. Andra exempel är medlingsinsatser, fredskonferenser, stärkande av demokratiska institutioner, politiska bojkotter med mera.

En första åtgärd Sverige bör vidta för att förebygga väpnade konflikter är att sluta exportera vapen till länder som är i krig och/eller bryter mot mänskliga rättigheter. Nyligen kom statistiken över den svenska vapenexporten 2008 och det är dyster läsning. Sett på en femårsperiod har exporten ökat med nästan 75 procent. Sverige fortsätter att exportera krigsmateriel  till diktaturer och till länder som bryter mot mänskliga rättigheter, till exempel Pakistan, Förenade Arabemiraten och Saudiarabien.

Dessutom ser det ut som att krigsmateriel kan komma att exporteras till Colombia, ett land där inbördeskrig rasar sedan 40 år. Inspektionen för strategiska produkter gav under våren 2008, med stöd av svenska politiker, ett positivt förhandsbesked till Saab för export. Detta trots att Sverige enligt lagen inte bör sälja krigsmateriel till länder där det pågår en väpnad konflikt, och trots att Sverige förespråkar en förhandlingslösning, ej en militär lösning, på konflikten i Colombia.

Kristna Fredsrörelsen vill se ett slut på export av svenska vapen till krigshärdar och länder som kränker mänskliga rättigheter. Vi vill också att Sverige går i spetsen för en europeisk politik som sätter förebyggande av väpnade konflikter högt upp på agendan. I juli 2009 tar Sverige över ordförandeskapet i EU och då har vi chansen. En rejäl satsning på förebyggande istället för på militära lösningar skulle ta oss en bra bit på vägen mot värld utan våld. Inom Kristna Fredsrörelsen står vi beredda att satsa ytterligare 90 år, om så behövs, för att få Sverige att anamma en sund och hållbar säkerhetspolitik.

Elisabeth Lundgren, generalsekreterare Kristna Fredsrörelsen
Eduardo Villanueva-Contreras, ordförande Kristna Fredsrörelsen