Rättsprocesser i Mexiko - i strid med internationella normer

Rättsprocesserna i Mexiko har kritiserats av människorättsorganisationer för att strida mot de mänskliga rättigheterna. Rättssystemet uppvisar flera brister och rättsprocesserna kännetecknas bland annat av ineffektivitet, partisk rättsprövning, korruption och politiskt influerade domstolsbeslut.

De internationella normerna föreskriver att var och en skall ha rätt till en rättvis rättegång inför en självständig och opartisk domstol. Det inkluderar bland annat rätt till att få sitt fall prövat inom en rimlig tid, rätt till en försvarare och, i de fall det är nödvändigt, en tolk eller översättare. De nationella lagarna i Mexiko överensstämmer i stort med de internationella reglerna. På såväl statlig som federal nivå föreskrivs rätten till en rättvis prövning inför en självständig domstol med en försvarare och tolk närvarande. I praktiken lever dock rättsystemet i Mexiko inte upp till de internationella normerna.

Även om lagen generellt föreskriver ett självständigt rättsväsende så har regeringsmyndigheter generellt kunnat påverka domstolsbeslut, inte bara på lokal nivå utan också på statlig nivå. Såväl domare som åklagare och försvarare har anklagats för att inte uppfylla sina förpliktelser. FN:s speciella rapportör för självständighet för domare och advokater uttryckte år 2002 stor oro och menade att dagens rättsystem måste reformeras för att kunna "åtnjuta integritet och självständighet från regering och samhälle".

I Mexiko utses domarna av presidenten och guvernörerna, vilket öppnat upp för korruption och politiskt inflytande i domstolarna. Åklagare har enligt lag rätt att själva värdera bevisning vilket innebär att de ges möjligheten att agera som domare och avgöra vilken roll bevisningen skall spela i processen. Försvarare har kritiserats för att vara alltför beroende av regeringsmyndigheter och inte agera i sina klienters intresse. I ett av många fall erkände en offentlig försvarare att han arbetade för en statlig myndighet och att han agerade på åklagarens order istället för att försvara sin klient.

Ineffektiviteten i det mexikanska rättsystemet är tydlig. Domare och åklagare är arbetsbelastade. År 1995 rapporterades att varje åklagare ensam var tvungen att handlägga 219 fall, en siffra som tros har ökat. Vidare visar statistik på att 40 procent av dem som sitter fängslade fortfarande väntar på ett domstolsbeslut eller på att rättegångsprocessen skall börja.

Enligt undersökningar har 80 procent av dem som anklagats för brott inte råd att betala för en försvarare. I de fall den anklagade själv inte kan sörja för en advokat har han eller hon rätten att bli tilldelad en offentlig försvarare. Många offentliga försvarare har dock kritiserats för att sakna resurser eller kunskap. Vidare får de som anklagas för brott sällan juridisk hjälp förrän de presenteras inför domstol, vilket innebär att de är sårbara för påtryckningar och kan pressas till uttalanden i kritiska inledningsfaser av rättsprocessen. I flera fall där de anklagade visserligen haft en försvarare närvarande har de nekats rätten till att kommunicera med denna.

Liksom ett undermålig genomförande av rätten till försvarare råder också en svag implementering av rätten till tolk eller översättare. Cirka tio till tolv procent av befolkningen i Mexiko beräknas tillhöra något ursprungsfolk och ungefär 70 procent av dessa har ett annat modersmål än spanska. Även om lagen föreskriver översättning från spanska till något av ursprungsfolksspråken under alla stadier av en rättsprocess, så nekas denna rättighet i en klar majoritet av fallen. Konsekvensen av detta är att många som inte talar spanska är omedvetna om vad som händer med deras fall under, innan och efter domstolsförhandlingarna. En av FN:s kommittéer har också uttryckligen bett den mexikanska regeringen om att uppfylla sina internationella och nationella förpliktelser och garantera rätten för ursprungsfolken att använda tolkar och försvarare som är välbekanta med ursprungsfolkens språk, kultur och sedvänjor.

I Mexiko är många gånger ekonomiska resurser utslagsgivande för kvaliteten på rättsprocesserna och tillgången till ett fullgott rättskydd. Många av dem som nekas sina rättigheter i en rättegångsprocess är fattiga och har ingen möjlighet att betala ett försvar. Vidare har de ofta lokala myndigheter emot sig som dessutom har rättsväsendet på sin sida.

Kritiker menar att domstolssystemet behöver en omfattande reform för att överhuvudtaget kunna fungera felfritt. Myndigheterna måste öka budgeten till det statliga och federala domstolssystemet och ge högre löner och bättre utbildning och träning till dem som är inblandade i rättsprocessen. Vidare måste domare, åklagare och advokater förstå, acceptera och respektera den enskildes rättigheter och de mänskliga rättigheterna i och under hela rättsprocessen.

Helena Thalin, fredsobservatör i Chiapas, Mexiko