Preventiv närvaro

Preventiv närvaro kan till exempel innebära att ge skydd åt människorättsaktivister.

Att ingripa i en konflikt

I en konfliktsituation finns aktörer som har olika roller. Det går att göra en indelning av aktörer som direkt deltar i konflikten i primära och sekundära. Enligt denna kategorisering utgör stridande aktörer de primära parterna och de som bistår någondera av parterna i konflikten är de sekundära. Båda dessa är alltså partiska; de deltar i konflikten på olika sidor. I konflikten kan också finnas parter som inte tar ställning för någon av de primära parterna utan väljer att inta en tredje ståndpunkt. De är i denna mening opartiska (vilket inte innebär att de inte tar ställning för generella principer - mot våld och för mänskliga rättigheter t ex). Utomstående aktörer kan alltså ingripa i en konflikt på två sätt: antingen på ena sidan i konflikten för att delta i någons kamp (som sekundär part) eller i syfte att stödja arbetet för en lösning eller hantering av en konflikt, som man inte själv är en del av (tredjepartsinsats).

Att möta våld med ickevåld

Till grund för många civila svar på väpnad konflikt finns tanken att man kan möta våld (både strukturellt och direkt) med aktivt ickevåld. Med ickevåld menas något mer än frånvaro av våld. Först och främst är ickevåld en benämning på en rad kampmetoder, som är förenade med ett klart och uttalat avståndstagande från våld. De mest kända exemplen är Indiens självständighetskamp under Mahatma Ghandis ledning och medborgarrättsrörelsen i USA med Martin Luther King. Runt om i världen finns människor som använder ickevåld som kampmetod för social förändring. Som kampmetod används ickevåld per definition av primära och sekundära parter i konflikt (observera att en konflikt inte nödvändigtvis behöver vara våldsam eller väpnad).

Men det finns även ickevåldslig tredjepartsintervention. Det klassiska exemplet är att arbeta med medföljare, "accompaniers". Kristna Fredsrörelsen har arbetat fram en fredstjänstmodell för sitt arbete i Guatemala och i Mexiko som delvis bygger på en teori framtagen av Peace Brigades International (PBI). De båda organisationerna har olika fokus genom att PBI i större utsträckning agerat medföljare åt bl a MR-organisationer och dess aktivister medan KrF varit mer inriktade på närvaro ("bara vara") i hotade byar. I båda fallen har arbetet en dubbel funktion: att avskräcka från att våldshandlingar begås och att reagera på det våld som ändå används och sprida denna information via internationella nätverk.

Accompaniment som tredjeparts ickevåldsintervention

"Accompaniment" (medföljning) brukar alltså vara en benämning på en viss typ av ickevåldslig tredjepartsintervention, så som den utvecklats av framför allt PBI. Enligt modellen har en medföljare tre huvudsakliga uppgifter:

1. att påverka olika aktörers handlingsutrymme; öka befolkningens och minska aggressorns

2. att samla och sprida information (internationellt och nationellt)

3. att ge moraliskt stöd, hopp

I ett läge där organiserat våld och rädsla används som en medveten strategi blir folk isolerade och hindras från att organisera sig. Arbetet som medföljare är ett försök att möjliggöra för offer att bli aktörer.

Förhoppningen om att kunna påverka aktörernas handlingsutrymme bygger på att man genom sin närvaro ska ge tillräckligt med negativa konsekvenser till följd av ett brott mot de mänskliga rättigheterna för att avskräcka aggressorn från att begå det. Med andra ord förutsätter detta att en stat försöker minimera de politiska kostnaderna av sin policy för mänskliga rättigheter. Dessa förutsättningar är naturligtvis inte konstanta och aktörerna i en konflikt är komplexa; man kan inte räkna med att en regering eller armé alltid handlar rationellt. Modellen betonar vikten av att kunna sätta kraft bakom sina fördömanden av brott mot de mänskliga rättigheterna. Det måste komma ett svar på bristande respekt för mänskliga rättigheter. Som Mahony och Eguren beskriver det i boken "Unarmed Bodyguards" är accompaniment utan internationellt stöd inte ett reellt skydd utan en fasad.

I boken "Unarmed Bodyguards" beskrivs några villkor som bör uppfyllas för att modellen ska vara effektiv: Man måste tydligt berätta för aggressorn vilka handlingar som är oacceptabla (som leder till sanktioner). Aggressorn måste veta om att medföljarna finns där och att det kommer att bli konsekvenser av en eventuell attack. Aggressorn måste tro på att organisationen kan genomföra sina resolutioner, alltså en tydlig koppling mellan den internationella närvaron och internationella sanktioner. Observatören måste veta vem aggressorn är. Handlingar där ingen tar på sig ansvaret är svåra att motverka med denna modell.

Utifrån KrF:s erfarenheter vill vi tillägga: att arbetet sker på begäran av lokala aktörer och att dessa är införstådda med hur ickevåldsintervention kan påverka dem själva och konflikten.

Under dessa omständigheter finns alltså en möjlighet för följeslagare att ha effekt. De kan påverka människors handlingsutrymme genom att göra kostnaderna för vissa handlingar acceptabla och för aggressorn att göra kostnaden för vissa repressiva handlingar oacceptabla. När kränkningar av mänskliga rättigheter begås måste detta leda till en politisk kostnad och inte åtföljas av straffrihet.

I sin renodlade form ska arbetet inte ses som ett direkt stöd för samarbetsorganisationernas verksamhet utan snarare som ett arbete för att skapa utrymme för dessa aktörer att agera. Interventionen förväntas kunna bidra med att skapa ett utrymme där "in which the conflict itself is confronted, and the process of building a just peace is enabled".

Om accompaniment alltså brukar vara en benämning på en viss typ av ickevåldslig tredjepartsintervention, gäller att man inte är del av konflikten. Man är opartisk. Det betyder dock inte att man förhåller sig neutral till konflikten. PBI beskriver sig som opartiska gentemot politiska aktörer men gentemot ickevåld, rättvisa och "alla folks frihet" är man inte neutral. Ett arbete som är opartiskt bestäms utifrån fasta externa kriterier och inte i relation till olika aktörer i en konflikt. I "Unarmed Bodyguards" skiljer man mellan att vara "nonpartisan" och att vara "impartial". Ett citat från boken kan tydliggöra vad det innebär: "We will be at your side in the face of injustice and suffering, but we will not take sides against those you define as enemies".

Målsättningarna för Kristna Fredsrörelsens fredstjänstsprogram är:

• Att utveckla preventiv närvaro som fredsfrämjande insats och att förebygga våldsamma konflikter. Genom sin närvaro och agerande belyser fredsobservatörer att det går att lösa konflikten genom ickevåld, vilket är viktigt i de områden där vi verkar eftersom de är mycket militariserade.
• Att volontärerna genom sin närvaro bidrar till att de väpnade grupper i konflikterna börjar respektera de NGO:s, individer eller byar som ställer sig opartiska i konflikten.
• Att volontärerna blir informationsbärare och på så vis medverkar till att skapa en bättre förståelse i Sverige för konflikten och situationen för mänskliga rättigheter.