Politiska fångar och försvinnanden i Västsahara

I dag sitter omkring 45 västsaharier som politiska fångar i marockanska fängelser och omkring 500 fall av påtvingade försvinnanden har fortfarande inte utretts. 15 ungdomar som försvann 2005 har aldrig kommit tillrätta.
- Situationen är mycket allvarlig. Det är svårt att besöka fångarna och de är helt beroende av sina familjer. Det är mycket svårt för fångarna att kommunicera med omvärlden, säger Brahim Dahane.

Brahim Dahane är ordförande i The Sahrawi Association of Victims of Grave Human Rights Violations Committed by the Moroccan State (ASVDH).

Västsahara är ockuperat av Marocko sedan 1975 och situationen för de västsaharier som arbetar för mänskliga rättigheter på ockuperat territorium är mycket svår. Marocko har, även som ockupationsmakt, skyldighet att respektera de mänskliga rättigheterna. Bland annat handlar det om rätten att inte bli diskriminerad och rätten att få information om man blir anklagad för något brott. Båda dessa bryter den marockanska staten mot då västsahariska aktivister grips och ställs inför rätta, utan tillräcklig information om anklagelserna.

Många av fångarna anklagas för enkla brott som störande av allmän ordning och ”ringaktning av myndighetsperson”, när orsakerna för gripandet egentligen är politiska, skriver ASVDH i en rapport om Marockos MR-brott i Västsahara. Rättsprocessen har ofta brister då det är ont om tid och möjligheter att förbereda ett försvar och då tiden i häktet ofta är mycket lång. Ofta utsätts fångarna för misshandel och tortyr för att få fram erkännanden. Andra brister under rättsprocessen är att försvarsadvokaten sällan får förhöra vittnena.

Sultana Khaya förlorade sitt ena öga när hon greps vid en ickevåldsmanifestation vid universitetet i Marakech, Marocko, i maj 2007. Sultana dömdes först till åtta månaders fängelse, men efter överklagan mildrades domen till tre månaders villkorlig dom.

- Polismännen omringade mig och slog och sparkade mig så att mitt öga brast. Därefter förde de in oss i en ambulans och band våra händer. De fortsatte också att slå oss i ambulansen. På stationen tog en av poliserna min hand och började underteckna ett dokument som jag inte kunde veta vad det stod i det, berättar hon.

Många gånger är fångarna mycket isolerade, det finns sällan någon extern observation över situationen i fängelserna. Fängelserna har ofta svåra hygieniska och sanitära förhållanden. Detta bryter mot den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som förespråkar human behandling och respekt för fångarnas värdighet. Det finns hundratals vittnesmål om systematisk och ibland daglig tortyr i fängelserna, vilket fångarna beskriver som en strategi för att skrämma dem så att de inte återvänder till politiska aktiviteter. Det handlar om slag, skärsår, andnöd genom att vakterna tvingar ner huvudet i latrinen, trasor med lut i munnen, våldtäkter och andra förnedrande metoder.

Internationell närvaro är en metod för att minska straffriheten och belysa situationen för västsaharier och politiska fångar. Bland annat följer spanska och andra utländska jurister en del av rättegångarna mot västsaharier. En av organisationerna är El observatorio de derechos humanos del ilustre colegio provincial de abogados de Badajoz. Men den internationella närvaron försvåras och det har hänt att observatörer utsatts för hot och en västsaharier som tolkade åt en grupp från Spanien misshandlades sedan. Det är också mycket svårt för utlänningar att besöka ockuperat territorium.

- För oss är det mycket viktigt att folk ute i världen får vetskap om vad ett oskyldigt folk utsätts för. Jag vill passa på att tacka för allt arbete som görs, och jag hoppas att det fortsätter och blir starkare. Till exempel vill jag tacka alla de som deltog i ansträngningarna för att sprida information om och ge moraliskt stöd till Brahim Sabbar, säger Brahim Dahane.

Brahim Sabbar är en av de över 500 västsaharier som utsatts för påtvingade försvinnanden. Han fördes bort av marockanska myndigheter 1981 och släpptes 1991. Brahim Sabbar är människorättsförsvarare och generalsekreterare i ASVDH. Han dömdes 2006, i vad Amnesty International kallar en orättvis rättegång, till två års fängelse anklagad för att vägra lyda order från en polis och för våld mot en polisman. Sedan dess har han också anklagats för att tillhöra en icke auktoriserad förening och anstiftan till våldsam protest. Västsahariska organisationer har ingen möjlighet att bli legaliserade, vilket försvårar deras arbete.

Efter internationella påtryckningar frigavs Sabbar den 17 juni 2008. Firandet av frigivandet präglades dock av trakasserier och misshandel från marockansk polis.

- Internationella organisationer kan stötta genom att följa fångarna, genom att skriva brev till dem, genom att skicka symboliska gåvor och andra typer av moraliskt stöd. Man kan också sprida information, ordna presskonferenser, engagera sig i kampanjer eller pressa den marockanska regeringen genom att skriva brev till myndigheter, säger Brahim Dahane.

Kari Berg och Tove Silveira Wennergren