Mor och far på samma gång – vardag för en kvinna vars man har emigrerat

Varje mexikan som emigrerar lämnar efter sig en familj som anpassar sig till den nya situationen och samtidigt ständigt bär med sig en ständig oro för den anhöriga. Trots att andelen kvinnliga emigranter har ökat i Mexiko under de senaste åren är det fortfarande flest kvinnor som blir lämnade med ansvar för familjen. Det innebär en ekonomisk och social press.

- Det är särskilt tungt att fatta alla beslut rörande barnens framtid själv, säger Julia.

Julia har ledsna ögon men leendet är aldrig långt borta. Trots att hon sitter ned på verandan syns det att hon har ont och är rastlös. Efter att ha skurit sig ganska illa i ena tummen har hon inte kunnat arbeta på en dryg vecka. Istället är det de två äldsta döttrarna, som har sommarlov, som hjälper till med att sköta det tidskrävande hushållsarbetet, att laga mat över öppen eld, tvätta för hand, städa och en rad andra, till synes aldrig, sinande sysslor. Julia bor tillsammans med sina sju barn i en by i Chiapas. Maken bor sedan två år tillbaka i USA och de två äldsta sönerna är nyligen hemkomna. Den ena efter drygt fyra år i USA och den andra från Mexiko City, där han, under några månader, provade på att arbeta i militären.

- Jag älskar att arbeta på fälten, särskilt att skörda majs och svarta bönor, säger Julia. Men sedan mina två äldsta söner kom tillbaka tycker de att jag har fullt upp med allt hushållsarbete och har därför sagt att de tar hand om jordbruket, tillägger hon.

Julia är en av de drivande i den kvinnliga kommitté som invånarna i hennes by bildade i samband med att de ockuperade jorden de bor på i maj förra året. Kvinnorna har tillsammans, tack vare sin organisering, gjort motstånd och vid ett flertal tillfällen stoppat poliser och civila som har attackerat byn.

- Vi är inte rädda. Polisen har hotat med att komma tillbaka och de kan komma. Vi är förberedda och kommer att göra motstånd ännu en gång, säger Julia och tillägger: - Jag ger inte upp den här kampen, men däremot flyttade min mamma till min syster för några dagar sedan. Hon var rädd och vågade inte vara kvar här bland oss som har bestämt oss för att kämpa för vår jord.

Hoten om nya attacker och den ständiga närvaron av poliser, som en del av den lågintensiva krigsföringen, får inte byborna att ge upp. Tvärtom uppmuntrar den kvinnorna till att göra än mer motstånd för att skydda sina barn och familjer. För Julia blir kampen symbolisk på många vis, eftersom hon ensam tar fullt ansvar för barnen medan maken är i USA och arbetar.

Samtidigt som hon uppfostrar sju barn är Julia ansvarig för den del av den kollektiva jorden, som familjen har tilldelats. Det innebär en social position som hon inte skulle ha haft om mannen hade varit hemma. Liksom alla andra familjer i byn lever Julias familj på det jorden ger. Vägen från sådd till skörd är lång och kräver många timmars arbete i den heta solen. Allt jobb görs för hand. Julia oroar sig ständigt för ekonomin, för om skörden ska ge tillräckligt och om hennes make kommer att kunna skicka hem pengar nästa månad. Pengarna som kommer är inte regelbundna och Julia kan inte ensam besluta vad de ska användas till trots att hon är ensam ansvarig för barnen. Både den ekonomiska och sociala makt som Julia har som familjens överhuvud är villkorad.

Julia vill till USA, berättar hon. Hon har blivit trött av att vara både mor och far. Hon skulle vilja sluta upp med sin make, som har ett fast jobb i en livsmedelsfabrik någonstans i USA. Samtidigt som hon vill resa så vill hon inte lämna sina barn. Den yngsta sonen går fortfarande i grundskolan.

- Jag kan inte lämna mina barn. Om de har problem är det jag som mamma som bäst kan stötta dem, säger Julia.

Om Julia skulle välja att göra resan är hon inte ensam. Trots att bevakningen av gränsen har ökat och att det råder ekonomisk kris och brist på arbetstillfällen i USA fortsätter emigrationen bland mexikanska kvinnor att öka. Majoriteten av de kvinnor som lämnar sina hem gör det för att söka arbete eller för att återförenas med en anhörig. Väl i USA arbetar kvinnorna framför allt med hushålls-, omvårdnads- och servicearbete. Totalt finns det drygt fem miljoner mexikanskor i USA. De utgör 44 procent av det totala antalet landsmän i grannlandet. De flesta är mellan 15 och 44 år och har låg utbildningsnivå.
Julia fortsätter att berätta att även om barnen vore stora så finns det faktorer som gör att hon tvekar att göra allvar av sina planer på att emigrera. Det är en dyr och farlig resa. Även om hon skulle kunna få ihop de cirka 20 000 kronor som det kostar så innebär det en stor risk att försöka ta sig in illegalt i USA. Ingen kan heller garantera att hon kommer ända fram.

Den äldsta sonen kom nyligen tillbaka efter att ha försökt att resa tillbaka illegalt till USA efter att ha varit hemma och hälsat på. Han var den första i familjen som lämnade för att tjäna pengar i USA. Det var för drygt fyra år sedan. När familjen inte hade hört något ifrån honom på lång tid reste fadern efter för att leta upp honom. Fadern hittade sonen och tillsammans arbetade de sedan under åtta månader. Sonen återvände hem, medan fadern stannade kvar.

- Jag tänker på att resa till USA varje dag och en dag kommer jag att göra det, förkunnar Julia.

(Julia är ett fingerat namn)

Christin Sandberg, fredsobservatör i Chiapas, Mexiko