Inget våld var en återkommande paroll

Det gläder mig att firandet av Berlinmurens fall uppmärksammats världen över. Men få är medvetna om att varje dag pågår ickevåldskampen. Bara de senaste tio åren har ickevåldskampanjer lett till stora politiska omvälvningar. Det är dags att uppvärdera ickevåldet!

Berlinmurens fall var ett resultat av det östtyska folkets ickevåldskamp. På tyska kallas utvecklingen sommaren och hösten 1989 för "Die Friedliche Revolution", Den fredliga revolutionen. Man använde en form av ickesamarbete: utan att be om lov lämnade medborgare landet, något som i lag var förbjudet; "republikflykt" kallades brottet. Under sommaren och hösten 1989 flydde tusentals människor till väst genom Ungern, Tjeckoslovakien och Österrike. Tevebilderna av människomassor som springande lämnade DDR spreds över världen och satte press på kommunistregimen.

Massflykten ackompanjerades av att östtyska oppositionella organiserade stora demonstrationer. Hundratusentals människor trotsade säkerhetspolisen och militären genom att fredligt marschera i storstäder som Leipzig, Dresden och Östberlin. De ropade talkörer: "Frihet", "Vi är folket!" - ord som anspelade på regimens anspråk att de företrädde folket i "arbetarnas och böndernas stat". De lade vikt vid att inte provocera fram polisbrutalitet. "Inget våld!" var en återkommande paroll. Genom det moraliska tryck som uppkom gav kommunistledningen efter. Med Berlinmurens fall var årtionden av sovjetiskt herravälde i Östeuropa över.

Få är medvetna om att varje dag, på varje kontinent är ickevåldskampen i full gång. Bara de senaste tio åren har ickevåldskampanjer lett till stora politiska omvälvningar ibland annat i Serbien, Georgien, Ukraina och Libanon. Och vem trodde att världens näst största militärmakt Sovjet skulle falla 1991 utan ett förödande kärnvapenkrig?

Jag anser att det är dags att över flytta fokus från militära lösningar till mer kreativa ickevåldslösningar. Konkret skulle detta innebära att Sverige stoppade sin vapenexport och slutade subventionera vapenindustrin. Det skulle också kunna innebära att resurser flyttades över från militären till civila fredsinsatser och andra politiska, ekonomiska och diplomatiska insatser för att förebygga våld. Det kanske låter som en ouppnåelig vision, men just i dessa tider då vi minns den 9 november, låt oss då fundera på vad vi vill förändra och komma ihåg att det totalt oväntade och orealistiska faktiskt kan hända igen. 

Vad menas med ickevåld? Ickevåld är inte bara avsaknad av våld. Ickevåld är att agera mot våldet (fysiskt, psykiskt eller strukturellt). Ickevåld är inte att undvika en konflikt men att ta tag i den, att agera kraftigt mot våld och förtryck. Vanliga ickevåldsmetoder är protest, övertalning, demonstrationer, icke-samarbete, direktingripande och bojkott.

Ett vanligt missförstånd när det gäller ickevåld är att våld ger snabba förändringar medan ickevåld kräver oändligt tålamod. Det finns otaliga exempel på väpnade gerillagrupper som har kämpat i årtionden utan att uppnå sina mål, t.ex. Farc i Colombia, ETA i Spanien och olika grupper i Burma. Jämför med fackföreningsrörelsen Solidaritet i Polen som tio år efter dess födelse styrde landet, eller för People power-rörelsen på Filippinerna som på 30 månader vann över diktatorn Marcos.

Berlinmurens fall är bara en av många ickerevolutioner som följts av media under de senaste 25 åren. Den är en av många storskaliga ickevålsliga demonstrationer. Strategiskt ickevåld fungerar! Även om det är de militära insatserna och våldet som får de största rubrikerna, så är det ickevåldskampen som skördar de största segrarna. Gång på gång används ickevåld med häpnadsväckande resultat: murar faller, diktaturer går under och rasismen förlorar med ickevåldets kraft.

Kerstin Bergeå, utbildningssekreterare i Kristna Fredsrörelsen
kerstin.bergea@krf.se