Hopp och förtvivlan i folkmordsrättegångarna

Det har idag gått tolv år sedan ett fredsavtal skrevs i Guatemala efter 36 års inbördeskrig och folkmorden då 150 000 personer mördades. Två rättsprocesser pågår, men det politiska intresset för rättsfallen är minimal. Anhöriga till offren kämpar vidare, och MR-advokater har olika syn på möjligheterna att skipa rättvisa. Straffriheten gör att riskerna för att något liknande skulle kunna hända igen ökar.

- Jag är övertygad om att man kommer kunna sätta fast de skyldiga. Vi kommer att göra det, säger Mario Domingo, från organisationen Oficina de Derechos Humanos del Arzobispado de Guatemala, ODHAG.

- Vissa av de skyldiga är orörbara, de har det juridiska systemet på sin sida. De är inte rädda, menar Benito Morales, från organisationen Fundación Rigoberta Menchu Tum, FRMT.

Mario Domingo och Benito Morales, båda huvudpersoner i kampen för rättvisa för folkmordet i Guatemala, har olika åsikter om de framtida utsikterna för att döma de skyldiga – och hinna göra det medan de anklagade fortfarande är vid liv. Ex-diktatorn tillika kongressledamöten Efrain Rios Montt är idag 81 år gammal och diktatorn Fernando Romeo Lucas Garcia gick bort 2006 innan man lyckades döma honom.

Morales är en av FRMTs främsta advokater i Spanienfallet och Domingo arbetar med det nationella fallet och har en lång erfarenhet av arbete för de mänskliga rättigheterna som en av de viktigaste advokaterna i Gerardifallet. Biskopen Juan Gerardi mördades för tio år sedan och fallet är unikt då man lyckades döma högt uppsatta militärer för mordet.

Folkmordet en medveten strategi
Det som idag kallas för folkmord var en medveten militär strategi av massakrer. Utgrävningar har visat att tillvägagångssättet för avrättningarna var liknande i olika delar av landet vilket visar på att en och samma plan fanns för hur de skulle genomföras. Genom att sära på familjer och byar och tvinga människor att förändra sitt sätt att leva försökte man sätta stopp för kulturen och sammanhållningen. Man ville även göra sig av med la semilla, fröet till ursprungsbefolkningens fortlevnad genom att döda barn och att slita ut foster ur de gravida kvinnornas magar. Morales påpekar också att i byar fanns grupper av ladinos som inte berördes överhuvudtaget av våldet, utan det var ursprungsbefolkningen man ville åt. Genom att bränna majsfälten, förstöra köksredskap som matskålar och att förgifta dricksvattnet ville man omöjliggöra fortlevnaden för dem som inte avrättats.

Straffriheten i Guatemala är stor i allmänhet och de ansvariga från folkmordet går fria. Domingo menar att om de ansvariga, såsom domare och politiker, inte gör sitt jobb så skickar det ett tydligt budskap till befolkningen – ”om makthavarna kan mörda och komma undan med det, då kan jag också göra det”. Brottstatistiken i Guatemala visar att det tankesättet är väldigt utbrett. Ett problem enligt Morales är att människorna i Guatemala inte bryr sig om vad som hände under kriget. I dag finns andra problem som är mer akuta för offren från folkmordet, som att skaffa mat för dagen – att överleva helt enkelt. Morales förklarar att eftersom man i skola och på universitet inte tar upp vad som hände under kriget så kan det finnas 20-åringar som inte har en aning om vad som hände 100 meter från deras hus under konflikten.

Morales menar att det inte finns något politiskt intresse alls för rättsfallen eller för rättvisa för brotten under kriget. Guatemalanska politiker skäms inte för straffriheten, de bryr sig inte helt enkelt. Domingo anser att politikerna använder sig av en dubbel diskurs beroende på vilken sfär de befinner sig i, den internationella eller nationella. Det finns inget konsekvent sätt att prata om tiden för kriget. Enligt Morales är den politiska viljan inte att underlätta för processerna, utan snarare att försvåra, vilket han menar att åklagarmyndigheten gör öppet. Angående de guatemalanska säkerhetsstyrkornas anfall mot den spanska ambassaden 1980 då över 40 personer dog (bland andra fyra släktingar till Rigoberta Menchú) har Morales till exempel hört från en högt uppsatt källa att inget kommer att röra på sig i det rättsfallet enligt direkta order från den högste allmänna åklagaren.

Ett folkmord kan ske igen
Rasism är ett grundläggande element i Guatemala menar Morales. Han tar upp vad sociologen Marta Casaús sagt att om inte det sker en radikal förändring av systemet i Guatemala, så skulle ett folkmord kunna ske igen. Den ekonomiska eliten i Guatemala som har makt över både det politiska och det juridiska systemet ser sig inte som guatemalaner utan som européer och som vita. Då Marta intervjuade flera viktiga personer ur den guatemalanska oligarkin sa ett flertal till henne att de ansåg att man lika väl kunde göra sig av med ursprungsbefolkningen. Både Morales och Domingo är här överens – ett folkmord kan ske igen i Guatemala om förändringen uteblir.

Vad Morales och hans kollegor nu ser som sin nästa utmaning är att komma förbi konstitutionsdomstolens beslut från förra året. Han påpekar dock hur svårt det är, eftersom de anklagade har stora resurser och fortfarande sitter på betydande politisk makt i Guatemala. Exempelvis Rios Montt har fortfarande en viktig roll i den politiska världen i landet. Han menar att vissa av de skyldiga är orörbara, de har det juridiska systemet på sin sida. De är inte rädda. Domingo håller inte riktigt med och menar att Montt är orörbar bara om de som mänskligarättighetsförsvarare inte gör sitt jobb ordentligt. Om domare och åklagare inte gör sitt jobb måste man tvinga dem att göra det. Man måste ha en tydlig strategi och presentera fallet på ett smart sätt. På frågan om han tror att de kommer att kunna döma de skyldiga bakom folkmordet så svarar han att han är övertygad att det kommer de att göra. Men med det menar jag inte att saker och ting är lätta i Guatemala, definitivt inte, säger han.

Lisa Blomqvist, fredsobservatör i Guatemala