Chiapas - landrättigheter för vem?

Banderoll med texten "Ursprungsfolk i hungerstrejk pga jordbruksproblem" Foto: Mariana Mayr

 I delstaten Chiapas i södra Mexiko bor över en miljon människor som identifierar sig som ursprungsfolk.  I teorin har de sina särskilda landrättigheter men verkligheten har visat sig vara en annan. Något jag blir varse om under min fältvistelse i byn Cruztón i kommunen Venustanio Carranza. Den 45 familjer stora byn omges av stora majsfält och flera grönbeklädda berg och hade det inte varit för de två vaktplatserna i byn, där organiserade bybor ständigt är närvarande hade kontexten varit en annan.

Cruztón ligger på ockuperad mark. Människorna hade bott här länge men tröttnat på att tvingas arbeta för en ägare. Som arv efter koloniseringen tvingas fattiga bönder och ursprungsfolk arbeta och betala för mark de egentligen har rätt till.

Inspirerade av zapatistideologin[2] om rätten till sin egen mark och La Otra Campaña[3] organiserade sig byborna i Cruztón och ockuperade marken år 2007. Totalt är 26 stycken familjer organiserade i La Otra Campaña. Flera av de övriga familjer som valt att stå utanför organiseringen, tar istället emot olika former av ekonomiskt stöd från staten. Trots de delade meningarna som finns i byn så är stämningen mellan de organiserade och de som väljer statens stöd tämligen god.

 - Vi tvingar ingen att organisera sig, alla får själva välja hur de vill leva och vi respekterar dem som väljer en annan väg, säger Manuel, en av de organiserade i byn. Ett positivt exempel, som på många andra håll i Chiapas lyser med sin frånvaro och där just faktorn att välja att ta emot stöd från staten är det som provocerar fram konflikt. Paradoxen är att man väljer att ta emot stöd av den part som i övrigt inte tillerkänner rätten till marken man bor på. Ett effektivt medel för att splittra byar och dess organisering för förändring.

Cruztón har sedan de återtog sin mark år 2007 varit utsatt för repressalier. Flera gånger har polis och andra beväpnade civila från omkringliggande byar och städer hotat och trakasserat Cruztónborna med förvändning att marken inte tillhör dem. Just inom jordkonflikter har polisen i Mexiko ett rykte om sig att vara våldsamma och göra godtyckliga arresteringar och Cruztónkonflikten är inget undantag. Under sommaren år 2008 stannade polis i området i en månad och hindrade byborna att underhålla sina majsfält, vilket resulterade i att delar av skörden förstördes. Något som nu, ett år senare fortfarande påverkar tillgången på mat.

Det märks att konflikten påverkar människorna här. För dem är rätten till mark livsviktig, för att odla majs och planera för en framtid. De som valt att organisera sig i La Otra har därmed valt bort de ekonomiska bidrag som staten ger som plåster på såren. Ett sätt att hjälpa fattiga människor att få det bättre, men också för att dölja det verkliga problemet, rätten till egen mark.

- Vi måste fortsätta kämpa. Gör vi ingenting så kommer ingenting förändras, säger Adam, en av de organiserade som dagligen vaktar byn. Sedan flera incidenter med polis så vaktar numera byborna Cruztóns enda bilväg och har människorättsobservatörer på plats för att preventivt motverka en eventuellt väpnad konflikt.

Hungerstrejk

Knappt har jag hunnit komma tillbaka från mitt uppdrag i Cruztón då jag längs husväggar i San Cristobal ser stora banderoller; -Indigenas en Huelga de hambre! Por problemas agrarios. Region V. Carranza (Ursprungsfolk i hungerstrejk på grund av jordbruksproblem, region V. Carranza). Samma region som byn Cruztón är belägen i. Bakom gruppens tio dagar långa hungerstrejk står bondeorganisationen Emiliano Zapata[4]  Organización Campesina Emiliano Zapata, förkortas OCEZ.  Organisationen som bildades redan 1982 som ett resultat av den rådande diskrimineringen och som kämpar för rätten till sin mark. Mark som under decennier exploateras av regeringen. Organisationen består av tolv byar som vill upplysa omgivningen om under vilka orättvisa förhållanden de tvingas leva. Problematiken rör samma sak som konflikten i Cruztón, i båda fallen har folket ockuperat mark som de anser sig ha rätt till och som tagits ifrån dem från första början. Problematiken syns i stad som landsbygd.

Delstatsregeringen vill nu se ett slut på landockupationer och erbjuder organisationen OCEZ ett avtal. Avtalet innebär att delstatsregeringen erkänner den ockuperade marken som organisationens egen men i utbyte mot att organisationen lovar att inte ockupera mer mark i framtiden. Dessutom kräver delstatregeringen att OCEZ hädanefter inte får demonstrera eller på annat sätt visa sitt missnöje offentligt med nuvarande och kommande jordreformer. Helt enkelt avstå från sina demokratiska rättigheter.

Lagar som stöder ursprungsfolken

Chiapas är en av de delstater i Mexiko med mycket naturtillgångar i form av gas och olja, paradoxen är att i en stat så rik är stora delar av befolkningen mycket fattig. I Chiapas är en femtedel av befolkningen inte läs- och skrivkunnig, i den gruppen finns fattiga ursprungsfolk. Stat och företag vill hellre ha dessa rikedomar i sin ägo än att uppfylla de rättigheter ursprungsfolken har.

Mexiko ratificerade redan 1992 FN:s konvention för ursprungsfolk, ILO[5] 169. Denna konvention ger ursprungsfolken särskilda rättigheter, bland annat rätten till den mark de alltid brukat. Ursprungsfolk ska ha rätt till ägandet av traditionella landområden och stater ska skydda ursprungsfolks landrättigheter. Ursprungsfolk ska delta i användningen och skötsel av naturresurser på deras marker, samt konsulteras vid utvinning av naturresurser. Ursprungsfolk ska heller inte tvingas flytta. Trots detta gäller fortfarande andra lagar i praktiken och konflikterna i Venustanio Carranza är bara ett exempel.

Den 16:e februari 1996 skrev den mexikanska regeringen under det så kallade San Andrés-avtalet, ett avtal som gemensamt arbetats fram av EZLN (Ejército Zapatista de Liberación Nacional, Zapatisternas nationella befrielsearmé - min översättning) och folkgruppen Tzotsil. I detta avtal finns kravet på autonomi, att ursprungsfolken garanteras rätten att som kollektiv förvalta och bruka de naturresurser de finner på sina marker. Autonomin innebär att ursprungsfolken i södra Mexiko ska ha rätt till sin mark och dess resurser, både resurser över och under jord såsom olja och gas. Regeringen har efter att avtalet skrevs under inte gjort något för att verkställa kraven i praktiken. Den lag som skrevs in i konstitutionen gjordes om och stämmer inte med det som lovades i San Andrés. En förklaring till detta är att både regering och företag vill ha tillgång till naturresurserna på dessa marker.

Sammantaget har Mexiko varit bra på att ratificera konventioner gällande mänskliga rättigheter och ursprungsfolksrättigheter. Mexiko har arbetat internationellt med ursprungsfolksfrågor och var en av de aktiva bakom FN-deklarationen för ursprungsfolksrättigheter som antogs av generalförsamlingen år 2007. Trots detta pågår vid dagens datum fortfarande jordkonflikter såsom fallen i Venustanio Carranza.

Av Mariana Mayr, fredsobservatör Chiapas 2009

Referenser

K. Berg, A. Forsmark& A. Missiois                       Aldrig mer ett Mexiko utan oss -AUTONOMI

Häfte från Färnebo fhsk

Consejo Estatal para la Cultura y las Artes de Chiapas                                          Los Acuerdos de San Andrés

Informe de organiszación campesina Emiliano Zapata, julio del 2009

L. Honkanen                                            Temaarbete -Dagens Zapatism

Frabays hemsida                             artiklar och video rörande Cruztón

IWGIA                                                       Ursprungsfolk

De citerade männen från Cruztón heter egentligen något annat.

[1] En definition är "folk som härstammar från folkgrupper som bodde i landet vid tiden för nuvarande statsgränser." De har sin egen kultur och identifierar sig som ursprungsfolk.

[2] Från "Primera declaración de la Selva Lacandona" listar Zapatiserna följande rättigheter; arbete, jord, boende, mat, hälsa, utbildning, autonomi, frihet, demokrati, rättvisa och fred.

[3] La Otra Campaña lanserades av zapatisterna som en motkraft mot presidentvalet år 2006. Kampanjen vill förena utsatta grupper till att arbeta ihop och riktar sig till kvinnor, ungdomar, ursprungsfolk, homo & transpersoner, immigranter, arbetare, småbönder, studenter, lärare, anställda, barn och äldre. Anhängare av La Otra behöver nödvändigtvis inte vara zapatister.

[4] Emiliano Zapata är namnet på den man som genomdrev den mexikanska revolutionen 1910. "Tierra y Libertad" -land och frihet var ledord för kampen.

[5] International Labor Organization, förkortas ILO