Böndernas kamp för rätten till mark och vatten

Rodimiro Lantán. Foto: Aron Lindblom.

Drygt tolv år efter fredsavtalets undertecknande är frågan om den orättvisa markfördelningen fortfarande olöst i Guatemala. Möt Rodimiro Lantán från bondeorganisationen Comundich som är en av dem som arbetar aktivt för en radikal förändring.

En stor del av Guatemalas befolkning försörjer sig genom jordbruk, men marken är inte enbart källa till mat och försörjning utan ger även upphov till konflikter. I en rapport från organisationen Land Action Research Network, som genomför studier och forskning till stöd för sociala rörelser, citeras siffror från den guatemalanska staten som gör gällande att 0,2 procent av markägarna i Guatemala kontrollerar 70 procent av den totala jordbruksmarken.

Enligt Nisgua, en solidaritetsorganisation från USA, gör detta Guatemala till det land med den mest orättvisa markfördelningen på det västra halvklotet och det är inte ovanligt att se bönder odla majs på små markbitar vid sidan landsvägen eller på stupande sluttningar som ser ut att kunna rasa när som helst. I 1996 års fredsavtal lyfte regeringen och gerillan fram den orättvisa fördelningen av mark som ett hinder för landets utveckling, och staten åtog sig att arbeta för en mer effektiv och jämlik jordbrukssektor. Drygt tolv år efter undertecknandet av fredsavtalet är dock situationen på landsbygden sig ganska lik och priset är många gånger högt för de som försöker arbeta för en förändring.

På senare år har flera sociala rörelser i olika latinamerikanska länder börjat utnyttja de konstitutioner och avtal som sedan 1990-talets olika fredsavtal och skrivits under och utarbetats av regeringarna (i Guatemala skrevs konstitutionen 1985). I sin iver att accepteras av världssamfundet och inspirera till nationell försoning har många regeringar skrivit under avtal och formulerat paragrafer utan att, tycks det, helt ha funderat igenom de potentiella konsekvenserna. I Guatemala försöker bondeorganisationen Comundich utnyttja konstitutionen och 1996 års fredsavtal i sin kamp för böndernas rättigheter.

Guatemalas första befriade territorium

Rodimiro Lantán sitter i ledningen för Comundich, en paraplyorganisation som samordnar totalt 79 lokala bonde- och ursprungsfolksorganisationer i fyra kommuner i departementen Chiquimula och Zacapa i östra Guatemala. Comundich är den spanska förkortningen av organisationens namn, som på svenska blir ungefär "koordinationen för föreningar och samhällen för chortí-regionens utveckling". "Chortí" är namnet på områdets ursprungsbefolkning och deras språk.

- Comundich är en rörelse som arbetar för social rättvisa och bättre levnadsvillkor för bönderna. Vi arbetar med frågor som matsäkerhet, kulturella rättigheter och rätten till mark, förklarar Rodimiro. 

Historiskt sett har östra Guatemala stått lite vid sidan av vad som brukar ses som de stora händelserna i Guatemalas moderna historia. Den jordreform som vänsterpresidenten Jacobo Arbenz inledde under femtiotalet berörde mest de utlandsägda bananplantagerna och de statliga kaffegodsen, som båda var belägna i andra delar av landet. Under inbördeskriget, som pågick från 1960 till 1996, begicks vidriga övergrepp även i östra Guatemala, men inte i samma skala som i landets centrala och nordvästra delar. Idag har drogkarteller börjat bita sig fast i området men för Comundich och Rodimiro lever hoppet om att göra regionen känd som "Guatemalas första befriade territorium":

- Vårt mål är att återföra kontrollen över marken, vattnet och naturresurserna till ursprungsfolken och bönderna, det vill säga de som genom historien har blivit bestulna av spanjorerna, staten och markägarna.

Radikal retorik

Rodimiro är skarp och radikal i sin retorik och beskriver Comundich som den senaste uttrycksformen för en revolutionär kamp med rötter långt tillbaka i tiden. I praktiken är Comundichs förändringsarbete dock fast förankrat i den reformistiska traditionen och de viktigaste verktygen i organisationens arbete är Guatemalas konstitution och de internationella avtal som landet skrivit under.

- Alla lagar är inte bra i vårt land, men vi har gått igenom nästan allihop för att sortera ut de fragment och paragrafer som kan vara till nytta för oss i arbetet för att försvara böndernas rätt till mark. Om vi lyckas säkra våra medlemsbyars markrättigheter så kommer dessa byar senare att föra vidare revolutionen till andra områden.

Av stor vikt för Comundichs arbete är konstitutionens artiklar 66, 67 och 68, vari staten förbinder sig att främja och värna ursprungsfolkens kultur och gemensamma egendom, samt förse ursprungsfolkens byar med den mark som de behöver för sin utveckling.

Trots konstitutionens formulering är människorna i Comundichs medlemsbyar dock fortfarande arrendatorer, vilket betyder att de hyr odlingsmark från kommunen eller privata markägare.

Hot och våld

Comundich bildades år 2003 som ett initiativ för att samordna regionens olika bondeorganisationer och under 2005 inledde man en kampanj för att avskaffa de extra markavgifter som kommunen infört i några av medlemsbyarna. Genom påverkansarbete och demonstrationer lyckades Comundich avskaffa avgifterna och stoppa vräkningarna av de familjer som inte kunde betala, men framgången hade sitt pris i form av hot och våld mot organisationens medlemmar och talespersoner. Under 2007 mördades tre av organisationens medlemmar, och det finns misstankar om att brotten begicks med en dåvarande kommunordförandes goda minne.

I oktober 2008 inledde Comundich en process för att, som Rodimiro säger, "återta" byarnas mark. Det första steget i denna process har varit för byborna själva att mäta ut och registrera hur mycket mark som odlas av och traditionellt sett har tagits om hand av byn, och med den informationen ska Comundich sedan gå vidare in i juridiken och politiken. Förhoppningen är att denna process ska resultera i att varje by ska få en gemensam ägartitel och inte längre behöva betala arrende för den mark som dess invånare brukar och ser över.

Markrättigheter ska stoppa de multinationella företagen

En aktuell fråga för det guatemalanska civilsamhället är guldgruvan Marlin i regionen San Marcos och de planer som regeringen och privata investerare har på att starta fler storskaliga projekt för att konstruera vattenkraftsdammar och öppna gruvor. Oron för att miljön ska förstöras och att bönderna ska förlora sin odlingsmark är stor och på flera platser har organisationer och kommunpolitiker gått samman och organiserat informella folkomröstningar för att befolkningen ska få säga sitt. Rodimiro medger att planerna på att öppna flera gruvor och dammar är oroväckande, men menar samtidigt att lösningen inte står att finna i att organisera ytterligare folkomröstningar:

- Den guatemalanska konstitutionsdomstolen har sagt att folkomröstningarna bara är vägledande, och att regeringen med andra ord kan göra som den vill. Vår strategi är därför att fortsätta arbetet med att säkra byarnas egna markrättigheter, för att på så sätt göra det omöjligt för de multinationella företagen att komma in.

I Comundichs medlemsbyar har invånarna och organisationen gemensamt arbetat fram ett avtal som reglerar användandet av bekämpningsmedel och gödning samt förbjuder att mark säljs till multinationella företag. Avtalet slår också fast att markägandet är gemensamt och att det är byns gemensamma ansvar att skydda vattenkällorna och de återstående skogsområdena.

- Det är det här som vi menar med att vi ska bli de första som befriar vårt territorium. Vi ska överföra kontrollen över naturresurserna till byarna själva, så att de kan bestämma över sin egen utveckling och inte är i händerna på politikerna eller markägarna.     

Revolutioner kan inte exporteras

Rodimiro är klädd i Che Guevara-tröja och pratar gärna om Bolivia, Kuba och Venezuela som föredömen för Guatemala. På frågan om varifrån Comundich har hämtat sina influenser är han dock mycket tydlig och bestämd:

- Vår enda influens är böndernas svett och kamp och det finns inga utomstående intressen som har ingripit eller infiltrerat vår organisation. Vem som helst är välkommen att komma hit för att lyssna och lära av hur vi arbetar, men kom inte hit och säg till oss vad vi ska göra! Revolutioner kan inte exporteras, de måste konstrueras nerifrån och upp.   

Text: Aron Lindblom, samordnare för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala